subtitle

whitespacer

 

Gör allt för fan

20141212 /
Det finns ett uttryck som jag avskyr; "Ingen kan göra allt, men alla kan göra något"
Det vänder sig i magen när de orden passerar genom de mörkermosiga hjärnhalvorna och jag vet, jag veeeeet, att det är ett ordspråk som miljörörelsen och många som jag håller kära håller varmt om hjärtat.

Man säger att alla kan göra något för att alla lätt kan göra något.
Något pyttepyttelitet.
Något ynkapyttepyttepyttepyttelitet, och så har vederbörande varit med och bidragit till en bättre värld och förväntas därmed uppfyllas av en härlig känsla av betydelse och styrka och vi i miljörörelsen står med mössan i handen, skälvandes av förväntan som en en exalterad hund som väntar på att en pinne högt ovanför någons huvud ska kastas iväg, och. så. händer. absolut. ingenting. 
För där var personen liksom klar. Upprymd av sin gärning i en sekund där och då men så men oj där kom skattepengarna tillbaka och vi bokar en resa till Thailand jaaaaaaa, och så står vi, miljörörelsen kvar där. Fortfarande med mössan i handen.
På samma plats som igår och konstaterar att något litet inte räckte.
Den här gången heller.

Något vad var alliansen bidrog med när de under åtta års tid la sig på minsta möjliga bidrag till miljörelaterade globala eller EU anpassade initiativ, avtal och budgetar.
Något är vad treåringen bidrar med när hen hänger upp sin jacka på en krok när det ligger berg av sand, ryggsäckar, diverse pinnar, skräp och kompisar kvar i hallen.
Något gör att vi står kvar på samma plats med samma problem ändå.
Något när vi kan göra allt vi kan. För bästa möjliga business och för bästa möjliga planet.

Fyra miljarder har den nya regeringen lovat stödja klimatkonventionens gröna klimatfond med de närmaste åren. Det är mycket mer än något. Det är tamefan jättemycket. Låt oss inte sumpa det nu när  Sverige äntligen tog i lite.

Snälla.

All in med allt bara, som barnen med solkrämen /en som gärna gör allt. 
Samtidigt. 


Och så väljer vi om

20141204 /


Och fördelen som vi har nu är att vi ju vet vart andra står. Och misstaget som i alla fall inte jag ska göra om, är att gifta mig med naiviteten och alliera mig med de mina. 
Jag ska ut på korståg i de trångsyntas rike. 
Jag ska ta diskussioner och debatter och skriva i forum. 
Och du? 


Hallelujah och pepp om nya grepp

20141202 /
För när man har arbetat i miljörörelsen i många år, när vederbörande äntligen fattade och tog in den ena kreativa opinionsbildaren efter den andra, när det erbjöds och fortfarande erbjuds allt enklare medel för att delta i omställningen och, när det trots det, GÅR PÅ TOK FÖRJÄVLA SAKTA SÅ TILL DEN MILDA GRAD ATT MAN IBLAND KÄNNER FÖR ATT *piiiiiiiiiiiip* OCH *piiiiiiiiip* MED EN *piiiiiiiip*
.... så måste omställningsrörelsen, alltså vi, tänka om. 
För om vi målar upp den ena attraktiva målande bilden efter den andra, utifrån våra egna föreställningar om vad som är lockande, och ingen hakar på ändå - då är det något som inte lirar. 
Och därför blir jag så otroligt glad när jag ser att Futerras Rebecka Carlsson, forskaren Per Olsson och Timbuktu deltar i en öppen föreläsning på kursen(?) Världens Eko på Stockholms Universiyet ikväll, på temat hur man kan hitta sin roll i omställningen till ett mer hållbart samhälle utifrån sina egna instresseområden och kunskaper. 
Gå dit. 
För det är precis där vi måste rekrytera. Därifrån där de står. 
Och då menar jag ju givetvis där dina intressenter befinner sig mentalt och inte Stockholms Universitet såklart, men det fattade du ju. 

Så. Dagens budskap och hallelujah: Tänk om och tänk nytt. 

Som Tele2. 


(Snyggaste killen hittills på Barista Centralen idag. Tips!)

Rannsakan på temat lika

20140915 /
I går kväll blev jag besatt av en tanke. Egentligen var det inte en tanke utan mer ett ynka litet ord med lite olika svansar.
Va?
Va? Vafan hände?
Va? 6.8%?
Va? Hur fan är det möjligt.

Egentligen inte så mycket för att SD slog rekord, utan mest för att jag i min enfald i min rimligaste fantasi inte kunde föreställa mig att miljöfrågan är så lågt prioriterad hos svenska folket.

Jag kände mig dum. Korkad.
Och tvingades mot min vilja rannsaka min egen tillvaro.
Klockan halv 24.

Min tillvaro i vilken hela min Facebookfeed består av poster från Miljöpartiet (grym valkampanj!), Hållbart Näringsliv, Futerra, Ecouterre och Soppkök Uppsala.
I vilken Instafeeden består av konton som speglar pinsamt exakt på detaljen samma värderingar och intressen som jag själv har.
Jag umgås så gott som dagligen med mina BF:s Anna och Ulf som praktiskt taget har samma hjärna som jag själv.
Dricker kaffe och hänger runt med Tove på ställen där alla bär liknande kläder, också är entreprenörer och dessutom lyssnar på samma musik som jag.
Lever nu, mer än någonsin tidigare i livet, i en bubbla som är.... väldigt liten.
I min värld röstade alla på MP eller Fi. På riktigt.

I min lilla lilla lilla värld.

Vad som hänt utanför de senaste åren hann jag inte riktigt reflektera över. Tänkte mest att det var lika mycket kärlek där som i min egen bubbla.

Lilla naiva, korkade jag.

Måste vakna upp och vidga mina vyer.
6.8%
Inte halva Sverige direkt.

Tros att vi alla lever under ett gigantiskt globalt miljöhot beter vi oss i Sverige som om vi är en osårbar liten ö.
Och jag bor ju uppenbarligen själv på en liten liten ö. Tillsammans likasinnade. (Vi är inte alltid överens om musiken i och för sig)

Det är inte konstigt att SD vann så många röster.
Det konstiga är att vi inte kunde se det komma.
Herre Gud.

Nu är det jag som lägger i en högre växel.
I den ingår umgänge med människor med andra värderingar än jag själv. Som inte tänker som jag, som har andra intressen.

Först ska jag bara lägga barn.
Pyamasar är redan på.
Har precis köpt tre i ekologisk bomull. Samma kollektion, samma print på alla.
Det är ju så fint när barnen är lika och matchar varandra.
Ju?

Tid för rannsakan.

Mode över tid

20140828 /
Vi var faktiskt besvikna. Många av oss. På att modellerna stod stilla och var få på både Filippa K Man och på Dagmar (även om båda visningarna kompenserade med två av stans bästa DJs och Dagmar även gästspel av Elliphant).
På Whyred och Isabell Yalda Hellysaz var det mer drag och både gjorde grymma visningar.
Men så här i efterhand, när fester, mingel och intryck sjunkit in, ÄLSKAR jag vad Filippa K och Dagmar gjorde igår. 
De stannade upp. 
Stod bokstavligt talat still. 
Och om pumpande musik, ljuseffekter och front row uteblir, då är det bara plaggen kvar. 
Förhoppningsvis håller de måtten och tål att betraktas på nära håll. Läs; både Filippa K och Dagmar klarar den granskningen med bravur och förstår dessutom uppenbarligen att mode inom snar framtid kommer att handla om tid. 
Att kvalitets- och stilmässigt hålla under lång tid samt att inte jaga tid
För tiden är inte på vår sida när det kommer till en hållbar utveckling, och om vi ska få den på vår sida måste vi först stanna upp. 
Granska. 
Ta in. 
Som på Filippa K. Som på Dagmar. 
Och sen ha hjärna och mod nog gå åt rätt håll, dvs ett håll där mode inte längre kan gömma sig bakom front rows och it-personer, där företagen slutar jobba efter årsbaserade kollektioner, där ledtider är långa och där vi skippar massproduktion och reor. 
Där allt mode blir hållbart. 
Det bär emot att erkänna, men jag saknar det föråldrade arbetssättet redan. 
Pulsen på en visning alltså. 
Jösses.

    Whyred i ett rasande tempo. 

    Dagmar i ett medvetet lugn. 

Vit medelklass konsumerar

20140530 /
En cykel. Det är det vi ska ha.
Vit medelklass åker till en cykelaffär för att hitta en bra cykel åt en sjuåring.
Innan vi är framme har alla hunnit bli hungriga, vi beslutar oss för att äta på Max. I bilen för en gångs skull.
Mannen beställer, jag ger order från passagerarsätet. Ska själv ha "den menyn med minst klimatpåverkan tack" . Mannen vägrar säga det i drive through mikrofonen. Skäms. Tycker att det räcker med att barnen går runt och kampsjunger "ut med rasisterna, in med feministerna" hemma. Att det får vara nog.
Jag får ett Friscomål.

Vit medelklass kommer fram till Sportson. En cykelhandlare.
När vi går in slår gummidoften emot oss. Barndomsminnen kickar in, jag blir glad. Sen vaknar förnuftet. Någon har tillverkat alla de här gummistinkande cyklarna. I Asien.
Jättejättemånga. Alla kommer inte ens att säljas.
Ångest smyger sig på. Men barnen är glada, det tar över.

Vi ska välja cykel. Det är svårt. Jag drabbas av svettningar och väser till min man
- Hjälp, jag mår illa av det här. Ska vi inte titta begagnatmarknaden i alla fall, det här är inte sunt" varpå den manliga halvan av vit medelklass säger
-Skärp dig, ingen av barnen har någonsin fått ett ny cykel av oss. Och den här kommer de andra två också att ha. Nu köper vi en för en gångs skull.

Men vilken? det ät frågan.
Kvinnlig halva av vit medelklass frågar Sportson vart cyklarna är tillverkade.
Sportson svarar Taiwan.
Kvinnlig halva frågar vilket företag som fortfarande är svenskägt. Vill i alla fall att lite pengar ska stanna.
Sportson svarar.
Kvinnlig halva frågar om arbetsförhållanden i fabriker. Om hållbarhetsarbeten.
Sportson tittar på mig med förunderlig blick. Har aldrig fått frågan. Vet inte.
Ångesten växer.

Vit medelklass väljer och ska betala. Den kvinnliga halvan är blek.
-Vad gör ni med alla cyklar som byts in - det måste ju vara en del när ni har en så bra deal? (byt in din gamla cykel som är köpt på Sportson så får du halva det priset som du betalade för den i rabatt på den nya) frågar min man.
- De fixar vi upp och skänker vi till Stadsmissionen. Förra lasset gick till SriLanka svarar Sportson.
Ångesten lättar.
Försvinner faktiskt.
Den kvinnliga halvan kan äntligen andas igen.
Men efterskakar lite. Är upprörd och väser:
- OCH VART STÅR DET!!! JAG HAR PRECIS VARIT MYCKET SKEPTISK TILL DET HÄR I 20 MINUTERS TID! KOMMER TYP ATT BEHÖVA ÅKA HEM OCH VILA EFTER DET HÄR. 
-Oj, jaha. Det finns nog en liten skylt därnere någonstans säger han tveksamt, nu ännu mer negativt inställd till den kvinnliga halvan. Som fortsätter:
-JAG VILL ATT DET SKA VARA DET FÖRSTA SOM STÅR NÄR JAG KLIVER IN HÄR. DET KALLAS HÅLLLBARHETSKOMMUNIKATION. DU GÖR MIG EN TJÄNST MED DEN. HERRE GUD!

Ler hela vägen hem. Barn i SriLanka ska cykla på Junis cykel.
Det var nära att jag missade det.

Vit medelklass blir allt mer medveten och att missa kan innebära att dissa.
För det som inte syns finns inte.
Get it?
Slut.

#älskahållbarhetskommunikation





Bra reklam. Nu äntligen drar de fram, de som varit blyga. Modigt!

20140526 /