Tid är koldioxid eller Anna svär

Och ögonen blir smala som streck när hon berättar om den förfärliga! statusuppdateringen på Facebook. Den sjukt vidriga. Den förjävliga. Den där en stackars morsa i en norrförort till stan beskriver sin (och, ärligt, sjukt tråkiga) söndag.

  Anna känner sig som "våldtagen av piss" när hon behövt läsa den, och hon säger upprört och högljutt ( så jag nästan skäms) på tunnelbanan att hon minsann tänker kräva tillbaka sina tio sekunder av den stackars mamman. Hon har övervägt att skriva en elak kommentar, men sen kommit på att hon är en mogen, vuxen kvinna, och alltså inte gjort det (thank god!). 

Kanske skulle det vara smartare att bara ta bort henne från Facebook tänker jag men säger ingenting.

Jag får med mig fyra av Annas par skor när vi skiljs åt. Jag ska lämna in de på sulning eftersom jag har vägarna förbi. 

Jag tänker kräva tillbaka fyra minuter för det. 

Tid är koldioxid.