subtitle

whitespacer

 

Att bli bjuden

20131005 /
Jag skulle bli det. Bjuden på lunch. På EAT i Mood. Av min mentor, en av Sveriges i särklass skarpaste hållbarhetshjärnor. 
   Jag vet inte vad för psykologisk underliggande mekanism som kickade in, men jag misstänker att det kan ha att göra med att hon "mentrar" dvs. "föräldrar mig i arbetslivet" mig och på sätt och vis då har en (som jag har tillskrivit henne) auktoritär ställning i mitt liv. Hur som helst så tänkte jag "hurra! gratis mat! Som ett barn. Som att jag var en fattig student som inte har råd att äta mat ute. Kommer ni håg hur det var? Man ba "jaaaaaa, pappa betalar - äääääääät!" 
   Hallå? Är det någon hemma hos mig självDet roliga var att jag hade blivit bjuden på lunch på en reklambyrå tidigare i veckan, och då gick jag inte alls samma missöde till mötes. Jag blir ofta bjuden på lunch hos företag och då händer det aldrig. 
   Hur som helst, igår svalt jag mig från kl 07.00 på morgonen eftersom jag skulle få äta gratis mat på ett härligt ställe och ville vara sådär lagom härligt hungrig. Ni hör ju vad tokigt det blev. Med min extrema ämnesomsättningen var jag således nästan död i hungersnöd kl 12. Jessica fick be servitören om nåt blodsockerhöjande för att jag på riktigt inte skulle svimma på bordet. Inte något jag är speciellt stolt över då hållbarhet är det jag är expert inom. 
   Efter tio minuter vaknade jag till liv (ner som en pannkaka, upp som en sol) och vi hade två härliga timmar där följande diskussion fastnade som en kardborre på en hundnos: 
   Det är inte så tacksamt att informera medmänniskor om det som de inte vill höra. När man kommer och föreläser om hållbarhet och ens främsta budskap är att det inte finns några enkla svar och att vederbörande måste tänka själv, då säger ingen tack. Många säger suck. Det är inte så tacksamt. Suck. 
   Personligen vet jag, när jag gör det, att jag har rullat ut en röd matta mot det som är framtiden - ett samhälle där människan tänker efter, engagerar sig, tar ställning och stänger av Svenska Hollywoodfruar. And someone is gonna do the dirty job. Someone vederbörande har också en fantastisk mentor som stöd whilst doing it. 
   Igår samlade vi ihop månadens suckar och belönade oss själva med riktigt schyst fika efter lunchen. 
   Hon betalade och jag åt på tok för mycket. Eftersom det var gratis. 
   I have to grow up. 

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar