subtitle

whitespacer

 

Partnerkap

20131001 /
Jag håller på med min bokföring och läser tidningen Finansliv. Med andra ord dör jag sakta uttråkningsdöden idag. Tvätthögarna gapar sig hesa från tvättstugan medan jag trasslar in mig i tejp. Jo visst, för nu har något snille kommit på att man ska...vad det nu var... som gör att jag måste sortera mina kvitton två gånger om året istället för en. Tack så jävla mycket för det. Inte.
   Det som gjorde att jag just idag kände mig manad att öppna (den fantastiska) tidningen Finansliv istället för att (ta bort den extremt onödiga plasten - vad är det för vidrig utveckling i tidningsvärlden? och) lägga den direkt i återvinningen, var dels en artikel om substanslösheten i bankernas CSR-rapporter, dels en artikel om finansbranschens sena intrång i världen av sociala medier.
   Artikeln om substanslösheten gav mig inga nya tankar men väckte liv i många gamla. Bland annat denna: I nio av tio branscher vet inte företagen hur de ska förhålla sig till CSR och hållbarhet. De vet att de måste agera, men på grund av bristande kunskap och därmed självförtroende i frågan gör man mest bara som konkurrenten till höger. Om man gör som hen gör man i alla fall inte fel tror man, och om man gör fel så gör man det åtminstonde kollektivt.
   Mycket sorgligt.
   Lösningen stavas som så ofta i hållbarhetsammanhang kunskap, kreativitet och mod. I alla fall bankerna besitter i alla fall kunskapen idag. Det är således bara kreativitet och mod som saknas.
   Hur som helst, den andra artikeln, den om finansbranschens intågande i sociala medier, väckte en ny tanke i min kvittotorra hjärna. Det slår mig nämligen att det är märkligt att bankdelen av finansbranschen inte tilltalar mig. NÅGONSTANS. Jag som ju är en bra kund.
   Vill inte banken tilltala mig funderar jag vidare på?  Och hur kan man i så fall inte vilja göra det när jag är så fri att byta? Och varför rör sig åtminstonde inte banken där jag rör mig? På sociala medier. Det kanske var det artikeln handlade om, ha ha ha - jag läste den aldrig eftersom den första artikeln var old news och jag blev uttråkad och sen var tvungen att äta lunch och allt det där ni vet herre gud avsluta meningen nu. Tack. 
   Hur som helst II och poäng med hela det här blogginlägget: Framtidens företag ser sina intressenter som partners, med vilka man bör ingå partnerskap för att lära sig. Var är våra intressenter/partners behöver företaget fråga sig, och vad gör de? Och vad prioriterar de, vad tänker de? Vad tycker de är roligt och tråkigt, vad laddar de ner, vem hånglar de med, vad vill de ha? Vet företaget det kan de navigera rätt in i framtiden. Det är ju en tråkig utveckling om kunden springer till höger och företaget till vänster. Om banken håller fast vid kostymer och möten på kontor när kunden hänger på www till exempel.
  Partners alltså. Jag ska föreslå för min bank att vi ska ingå partnerskap. Jag är nog ett partnerkap. Utöver det faktum att jag kommer att tjata sönder de om hållbarhet. Eller kanske just därför förresten.
  Nog om det. 
  Jag känner på mig att revisorn kommer att hinna skicka ett till påminnelsemail. Säg inte att jag har varit här.
  Hej.
 


Inga kommentarer :

Skicka en kommentar