subtitle

whitespacer

 

Lite mat, lite kemikalier, en (jävla) massa agg. Inte så uplifting.

20131127 /
Igår omnämndes jag i ett sammanhang där man sökte personer som kunde samtala kring hållbar konsumtion i en podcast. När jag såg det gjorde jag och mina (rätt värdelösa hjälpredor alias nersölare) middag. Blomkålssoppa och pannkaka från Ecovivas Vegokasse. Hälften hamnade på bordet som vanligt när barn äter soppa, men det kan ju inte den hjälpa.
   Det var tur att det blev rätt med receptet, det var nog bara för att jag varit kund så himla länge så att jag redan hade gjort den några gånger innan. Annars hade det blivit fel, för hållbar konsumtion får mitt huvud att spinna loss. Jag tänkte således på det medan soppan puttrade och barnen härjade.
   Vi har Ecoviva av fyra anledningar:
1. Vi är superdåliga på att handla och jag råkade vilja skilja mig varje gång Andreas lite snällt frågade vad det blev för mat under min mammaledighet.
2. Jag ville absolut bara ha de mest hållbara alternativen när jag väl var i affären. Jag tröttade ut mig efter tio minuter och det tog en evighet att handla.
3. Det är kvinnliga entreprenörer som driver Ecoviva.
4. De har ett helt outstanding kundbemötande. Ecoviva personifierar (företagarfierar?) hållbar konsumtion.
   Ecoviva och Oikos är de mest hållbara återförsäljarna av tjänster och produkter som jag känner till.
 
Jag konsumerar inte så hållbart jag kan. Faaaaaaar from. Det är nämligen inte hållbart att konsumera allt så hållbart som möjligt. Man bränner ut sig. Det är precis som med kemikalier i hemmet. Först får man panik och gör allt rätt, då när man fattar hur illa det står till. Sen lägger det sig för att man fuck it inte orkar mer. Sen hittar man en mellanväg.
   Det ska vara lätt att konsumera hållbart. Mat, kläder, inredning, resor you name it. Men det är inte det.  Två saker måste ändras:
1. (mycket siffror idag) Tillgängligheten.
2. Vår tid, som vi inte har.
Det måste det bli lättare att veta hur man ska konsumera för att göra bra. Hållbara alternativ måste närmare samtliga. Farliga och sämre måste bort och inte vara tillgängliga alls. De ska inte få finnas där. Punkt.
   Det är politiker som ser till att näringslivet måste uppfylla saker. Som att redovisa ursprung och förbjuda ämnen i produkter. Vi är i dagsläget för dåliga på att rösta får vårt eget bästa. Vi måste bli bättre på det. Vi måste säga vad vi tycker så att vi får våra politiker att gå våra ärenden. Så att vi slipper bränna ut oss i mataffären och behöva hjärt-och lungräddning vid mejeridisken. Jag orkar inte att det händer igen liksom.
   Vi kan också stötta frivilligorganisationer och initiativ som arbetar för allas vår sak. Vi kan stötta dem så att de arbetar åt oss. Skitbra. Mer sånt. Mer Naturskyddsföreningen. Om ni frågar mig är cash till de årets julkapp. Till de och till Föräldravrålet. Ni har väl gått med?
   Om vi inte orkar engagera oss politiskt eller stötta frivilligorganisationer så kan vi ju alltid lägga ner precis hela vår tillvaro på att välja rätt. Men det kommer att ta längre tid. Och mer kraft. Och kräver också mer tid. Av oss. Men det är också något som måste ske i framtiden hur som helst. Att vi frigör tid i vår tillvaro. För sånt som är viktigt på riktigt. Det är alternativ två.
    Både i kombination vore givetvis bra.
 
Jag har varit insatt i  kemikaliefrågan i många år nu. Började grotta ner mig under min utbildning 2006. Jag har plastbantat, dammtorkat och valt bort. Smugglat bort vissa leksaker i barnens rum, vädrat. Ätit ekologiskt i nästan tio år, tvättat vartenda plagg innan användning. Har inga nya möbler. Inga datorer i barnens rum.
   När jag tillsammans med Naturskyddsföreningen lät analysera damm i ett av mina barns rum så hittade de en massa jävla skit. Underbara Clara var inte den enda som hade plastbantat som hon påstod. Såklart. Jag är miljövetare damn it. Men jag har större och fler barn, troligtvis en större omsättning på grejer och folk i mitt hus. Då är det svårare att ha leksaker i trä och gå på loppisar, för jag hinner ta mig fan inte. Jag hade dessutom med flit inte dammsugit under Junis säng på flera veckor, just för att se.
   Kan jag downshifta kanske? Så jag hinner dammsuga mer, gå på loppisar?
   Det har jag redan gjort. Men jag har fortfarande tre barn.
   Jag hade alltså vid dammanalysen levt och konsumerat hållbart, länge, och det hjälpte inte. För det fanns visst skit i sånt som jag inte visste om. Uppenbarligen.
   Det var en slag i magen, men inte oväntat.
   Det är inte ok att skiten finns där. Vare sig i mitt damm eller i din butik. I våra jeans. I våra bilar. På våra förskolor. Men vi kan inte vara ett litet gäng tappra själar som kämpar för att få bort det. Som researchar på alla vår lediga tid. Som läser på.
    Det behövs större grepp. Fler som går samman. Det behövs ett engagemang som sträcker sig utöver butikshyllan. Det här med kemikalier och hållbarhet är för komplext för oss som konsumenter i handeln. Jag är ett jävla proffs och jag fixar det ändå inte.
   Det suger.
 
Hållbar konsumtion som hållbar konsumtion är idag är inte hållbar. Jag vill ha hållbar konsumtion 2.0 tack. En där hållbar framför konsumtion inte ens behövs för att det då inte finns något annat. En där vi är aktiva konsumenter, men framförallt aktiva samhällsmedborgare. Som engagerar oss så att de som faktiskt får betalt för det, går våra ärenden. Men vi måste visa vägen. Så att de vet hur vi vill ha det.
   Tills dess kör vi väl på med de jävla bättre alternativen. Vi tappra upplysta själar som fumlar i mörkret.
   En jävla skitsituation är vad det är.
   Jag blir så trött.
   Kontra gärna med något trevligt. Jag gråter i själen.
   Puss så länge




 

5 kommentarer

  1. Även om det är nedslående är det en viktig poäng - det måste bli enklare.

    Hoppas att det är ok att jag länkar från min egen blogg, känner att jag blev peppad att skriva om detta jag med!

    SvaraRadera
  2. Du har fått mitt huvud att gå i högvarv efter jag läste detta inlägg.
    Skrev till och med ett inlägg om detta efter jag läst det

    SvaraRadera
  3. Vilket bra inlägg! Jag håller med! Och skrev ett eget inlägg och länkade till dig! Hoppas det är okej!
    MVH
    Händelsevis

    SvaraRadera
  4. Oj vad bra skrivit! Jag blir ännu mer peppad att ändra mitt liv och inspirera andra att ändra sig! Önskar att något som ecoviva fanns i jönköping! Tack för inspirationen!

    SvaraRadera
  5. Himla bra inlägg. Jag är också miljövetare samt mamma till en ettåring, och tycker det är så svårt! Nu har jag gått hårt ut vartfall och gjort en riktigt jäkla rensning bland mina saker. Tufft, jag grät, men förhoppningsvis kan jag nu köpa bättre och klokare. Jag kan även tipsa om att i England finns det flertalet butiker där allt som säljs är ekologiskt. As Nature Intended är min favorit, och det har även spridit sig hit till Sverige. Jag vet två butiker i Norrköping som säljer ekologiskt bara. De har tyvärr inte allt som man behöver hemma, men det är en bra start. Det ansvarsfulla konsumernadet kommer, var så säker!

    SvaraRadera