subtitle

whitespacer

 

Livet som gåva

20131201 /
Hej och välkomna!
   Ni alla nya läsare. Många är ni. Väldigt många. Vad kul att ni har hittat hit. Ni får gärna ge er till känna och vara med och diskutera här. Inget är så uppfriskande som en härligt diskussion. Och lite som av en händelse var det precis en sån som jag kände var på gång igår när jag satt och kallpratade med en bekant till en bekant igår. I en bar.
   Jag var där för att få miljöombyte och roa mig lite en lördagskväll (läs rymma hemifrån och dansa skiten ur mig med Anna för för en stund eller två att glömma bort att vi är två väldigt ansvarstagande individer. Dygnet runt, sådär som det är med moderskap ni vet. Inte bitter, just sayin)
    Hur som helst, han har precis sagt att han tycker att Miljöpartiet borde hålla sig till det som är deras sakfråga, miljön alltså. Jag går igång som ett jetplan men håller en mycket samlad fasad. Jag är bra på mycket samlade fasader. Jag är ännu bättre på inga fasader alls och mer Pippi Långstrumpstuk i framträdandet, men jag är fortfarande grym på samlade fasader.
   Bakom den samlade fasaden känner jag att nu, nu kommer här bli en härlig diskussion! I en bar - hur ofta händer det? Jag är provocerad, det är det bästa startläget och jag inser att han inte har en aning om vem jag är.
    Man kan såklart inte isolera miljöfrågan från andra frågor som miljöpartiet driver; Jämställdhet, integration och deliberativ politik.  Det går de facto inte, det vet varenda människa som är någorlunda insatt hållbarhet.
    Men den bekantas bekant verkar inte vara insatt.
    Jag tänker samtidigt att jag kanske kan få lära mig en sak eller två i kväll, trots att syftet med trippen (läs flykten) var nöje, ty människor som tycker olika berikar ju varandra. Amen.
    Precis när jag ska ställa min första (extremt ledande) fråga känner jag nåt vasst i munnen.
    Vasst!? Från min alkoholfria drink?
    Det är glas!
    Jag får kalla kårar längs ryggraden, döden är nära. På riktigt. Glas kan skära upp hela halsen och insidan av matsrupen och tarmarna, det kan varenda människa räkna ut. Tji fick jag för att jag trodde att jag strax skulle få bli lite rikare och samtidigt vidga någons vyer.
    Jag känner blodsmak i munnen och får panik så till den milda grad att det tjuter i öronen. Säger dock ingenting, inställd på mycket samlad fasad ju, och sitter således helt handlingsförlamad och dör medan folk roar sig i hotellbaren. Lirkar diskret ut en liten glasbit med tungspetsen och väser till Anna "hjälp, döden är nära. På rikitg"
    Som tur är ska vårt sällskap precis gå och vi kan ägna oss helhjärtat åt mitt glasdödenöde.
   Vi googlar ÄTA GLAS FARLIGT. Man kan alltid lita på google.
   Vi finner att det inte är så farligt att äta glas.
   Man kan alltid lita på google och jag går från död till liv.
   Anna och jag går till Miss Voon, firar mitt liv med middag. Sen åker vi till Färgfabriken och dödar istället vår hörsel framför improvisationselectro.
   Jag gick miste om en härlig diskussion igår, som ni märker kan jag inte riktigt komma över det.
   Men jag fick livet.
   Det var härligt.
   Slut.


Inga kommentarer :

Skicka en kommentar