subtitle

whitespacer

 

Bak å fram

20140404 /
Igår åkte jag och min äldsta dotter till stallet. Solen sken, en sparvhök jagade på en intilliggande åker
- Där, kolla där, lite mera ditåt, till höger, däääääär! 
- Var mamma? Vaaaaaaar?
och katten låg och solade sig på gårdsplanen.

På väg ner till stallet hittade såg jag en nyckelpiga. Inte den första för i år, men typ den tredje. Fråga mig inte hur jag såg den, jag som befinner mig 1,70 meter upp, men jag skulle troligtvis vinna SM i inventering av biologisk mångfald i en skog (förutom den ätbara svampen - jag verkar ha min blinda prick just där alla svampar är).
Hur som helst. Jag jublade högt, satte mig ner på huk och stack ner handen för att ta upp den. Och brände mig på en brännässla. Eller en, det var säkert tolv stycken som "attackerade" mig. Två centimeter höga, i söderläge, jävligt bränniga.
Aj alltså.
Efterföljande 16 timmar har jag funderat mycket på just den där situationen.

Jag såg nyckelpigan och ville ha den, gärna i min hand. Jag ville att den skulle krypa runt i min handflata och sen krypa upp på ett finger och flyga iväg och jag och min dotter skulle titta efter den ända tills den försvann i skyn.
Jag gillar nyckelpigor. För att de är röda och liksom gulliga på nåt sätt. Det var ju också för att den var röd som jag såg den.
Från början var det nog inte det som var meningen, rent biologiskt, eftersom det röda troligtvis är naturens sätt att säga att den är giftig, eller i alla fall lura omgivningen att den är det.
Ändå gillar vi dem. Har lärt oss att de är söta, sen barnsben. Genom våra föräldrar som visade oss, genom kläder för barn med nyckelpigor på, genom böcker med nyckelpigor i.

Nyckelpigor är så himla meningslösa för oss människor.
Om man jämför med brännässlor.

Brännässlor är jättebra. Nyttiga. Faktiskt jättejättenyttiga. Men de flesta av oss är negativt inställda till brännässlor. För att de har bränt otaliga brunbrända, torra barnsben, för att de är lite jobbiga att plocka om man skulle vilja äta dem. För att vi får anstränga oss lite innan vi kommer åt nyttan.

Lite som livet självt tänker jag. Man får liksom jobba lite för nyttan och det är det som är det fina.

Nyckelpigor däremot, som signalerar gift, är lockande och tilldragande. Som alkohol, knark och socker.
Lite som döden.
Men de vill vi ha.

Ibland blir det så uppenbart hur bakvänd vår tillvaro är.

Nu, 16 timmer senare, bränner fortfarande på min hand.
Det är livet som påminner mig. Om det fina i att jobba för sin sak. 

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar