subtitle

whitespacer

 

Att investera

20140526 /
Och så sa han till mig
- Jag gillar inte det här samhället.
Och då svarade jag:
- Ändra det då - det här samhället är en förlängd arm av dig. Du är ju med och bestämmer vilket samhälle vi ska ha.
Och han svarade
- Så har jag aldrig sett det.

Det är så det blir.
Med barn som blir svikna. Som inte blir blir sedda för dem som de är eller som kanske inte ens får sina behov tillgodosedda.

De blir arga. För de blev berövade på det som dem med modersmjölken kände i varenda cell att de hade rätt till. Det förblindar dem.
Någon annan kanske fick det som de borde haft. Arbetet, förälderns rätt att självförverkligande, alkoholen, drogerna, den nya partnern.
De blev arga.
Barnen.
Men deras, på grund av ålder, outvecklade förstånd sa dem inte vad det var de hade blivit berövade på. Det var bara en diffus otäck känsla de bar på.
Stölden.
Så de började skylla på allt möjligt som de kunde ta på.
De pekade på allt de inte kände igen.
Eller förstod.
Och de ville inte dela med sig av den lilla kärlek de ibland kom över.

De började hata.
En del sig själva, en del andra.
För ingen hade lärt de ovillkorlig kärlek. Eller att tro på sig själva. Att tankens kraft är det viktigaste en individ har.
Ingen hade investerat.
Nu får vi alla sota för det.

Vi har oss själva att skylla. För de som är arga nu växte upp i det samhälle som vi, även då, själva hade skapat.

Men det ser inte mörkt ut, tvärtom.
Vi är många som förstår att kärlek är den rätta vägen.
I familjer.
På arbetsplatser.
I politiken.
Man kommer långt på ilska.
Men man orkar inte vara arg så himla länge.
Medan kärlek har byggt hela evolutionen och kommer att vara för evigt.
#peace
#andlove

Det är en segerns dag idag.

Inga kommentarer :

Skicka en kommentar